Jag måste börja med att säga TACK för alla goa kommentarer,sms och mail som jag fått. Det är guld värt ska ni veta!

Jag passar på att uppdatera nu när jag orkar. Brorsan fick åka hem från sjukhuset igår. Hans tumör hade växt från att ha varit stor som en ärta till att nu vara stor som ett ägg!!! Medans de opererade honom såg de även något på tunntarmen som var onormalt stort så de tog bort ca 10cm av tunntarmen också. Han har givetvis haft skitont och inte fått igång tarmen men nu antar jag att allt fungerar som det ska eftersom han fick åka hem igår.

Vad gäller svärfar har jag riktigt goda nyheter. Han har vaknat nu. Varje gång de försökte väcka honom tidigare fick han kraftiga kväljningar och panik vilket inte är så kontisgt eftersom han hade dränage ner i magen genom näsan + att han hade andningshjälp. Jag vet ju allt om den där äckelslangen så det är inte konstigt om han haft problem. De opererade in den genom halsen på honom istället och efter det gick väckningsförsöket super bra! Nu har han fått sitta upp på sängkanten och han verkar förstå vad man säger till honom. Han försöker även prata och munnen rör sig men det kommer inget ljud ännu. Igår kom iallafall bästa framsteget. Svärmor skulle pussa honom på kinden när hon skulle gå hem men då hade han vänt på huvudet och pussat henne med munnen =)  Hur gulligt är inte det?! Nu har han ju fortfarande lååååång väg kvar att gå men varje litet framsteg är ju underbart. Han får fortfarande dialys två gånger om dagen och hans levervärden har plötsligt blivit super dåliga, så vi tar en dag i taget helt enkelt.

Okej, det som hände svärfar var brusten kroppspulsåder eller aorta som det också heter! Vid njurarna (ungefär) delar den sig i två och går ner i vardera ben, det var i en av dess förgreningar som det brast. Nu hade han tur för att svärmor kom hem strax efter att han tuppat av. Hon skakde liv i honom så att han var kontaktbar och kunde förklara vad som hänt. Han var ju förstås helt borta och fattade inte varför han låg på toalettgolvet. Ambulans ringdes och han var på sjukhuset max 45 minuter efter att det hänt MEN då hade han tappat 70% av allt blod i kroppen så det vart en akutoperation givetvis. Operationen gick bra men dom fick inte upp blodtrycket så de började leta fel och såg snabbt att han hade för stort tryck i buken så det bestämdes att han skulle opereras i buken för att tömma ut blodet som låg där. Detta gjordes på morgonen och efter det gav han ifrån sig ett litet livstecken. Han klämde svägerskans hand!

I dagsläget mår han som efter andra operationen och jag vet inte om det är bra eller dåligt??? Han är så kraftigt sederad att han sover hela tiden för utan drogerna skulle han ha sådana outhärdliga smärtor tydligen så kroppen skulle inte orka med det. Bara 2 operationer i sig med sövning är ju en enorm påfrestning för kroppen. Har ju själv blivit opererad och hölls sövd länge så jag vet hur jobbigt det är. Han är långt ifrån utom fara ännu så maken kommer vara där nästa vecka också men han kommer hem idag och lämnar bilen.

Livet kommer te sig mycket lättare för mig och barnen med bil. Allt tar så otroligt lång tid när man måste gå överallt. Sen åker man ju inte gärna buss och storhandlar med 2 barn och en vagn som saknar broms!!! Det blir ju inte diretk någon storhandling heller när man tar bussen och kidsen är med *asg*.

Det var det om det. Nu ska jag sätta fart och städa här hemma. Igår lämnade jag barnen hos mormor som var bestämt för länge sedan. Barnen har så sett fram emot at få åka till mormor. Jag kan ju säga att det var LYX att få komma hem igårkväll till ett make- och barnfritt hus *hahahahaaaa*! Jag var så trött så jag gick och la mig strax efter tio, låg och läste lite, somnade innan elva, sov till 6.30 då jag vakan första gången, somnade om och vaknade igen 8.30 helt utvilad! Detta har nog inte hänt sen jag fick barn *hahahahahaaaaa*. Så nu är jag redo för dagens städövningar! Bäst att köra igång när orken och lusten finns =)

Vad är det frågan om egentligen??? Svärmor ringer ikväll, maken svarade, och svammlar ur sig något om att svärfar ska opereras och att risken att överleva en sådan operation är inte stor. Maken uppfattade även ordet bråck och att svärfar svimmat tidigare idag. Maken hamnade i något slags schock tillstånd och frågade mig om han ska åka eller inte. Jag såg ju på honom att han inte fattade allvaret i situationen så jag bad honom dra samtalet för mig igen och då började poletten trilla ner. När han berättat klart sa jag bara "Åk". Han bytte om och åkte iväg. Svägerskan ringde strax efter att maken åkt och det enda hon uppfattat av svärmors samtal var Aorta och är det aortan ser det ju inte bra ut alls. Både svärmor och svägerskan är sjuksköterskor så när ordet aorta och inte bra kommer från dom är det allvar!

Igår fick en kollegas pappa stroke, en stor sådan. Hur det kommer gå med honom vet vi inte ännu. Chefens mamma ligger på sjukhus och blir behandlad för cancer just nu. Även det allvarligt då hon fick veta det för ett par månader sedan. Det känns helt sjukt allt det här. På så kort tid har så många jag känner hamnat på sjukhus. Läskigt.

Väntar med spänning på att få höra goda nyheter imorgon!