Heja tjejerna! Om Andreas går till final är det något som är allvarligt fel alltså! Han har en fantastisk sångröst javisst men med tanke på hur mycket tjejerna levererar jämfört med honom så + att de båda kan sjunga. Han borde inte varit topp tre tycker jag men life is not always fair!

Måste bara säga att jag själv är magsjuk nu! Shit vad läskigt det var efter operationen. Man tar ju i med magen när man inspekterar insidan av toaletten *rys*

Men nog om det nu! Nu är det Idol!

Nu följer några veckor med kalas. Imorgon firar maken och jag 5 årig bröllopsdag [Puss på dig älskling]. På söndag ska vi ha släktklalas för sonen som fyller 4 år nästa vecka. Sen blir det barnkalas nästa vecka på lördag.

Veckan som kommer på jobbet kommer vara helt hysterisk. Jag har bett att få in alla fakturor senast fredag nästa vecka för att tömma våra marknadsföringskonton i tid så att jag inte behöver sitta där sista veckan och slita mitt hår med att försöka få in allt och få det godkänt.

Sjukdomar då? *asg* Jo sonen åkte på magsjukan han med men är tillbaka på dagis nu igen. Dotra har blivit lite snorig i näsan men det är ju dom tiderna nu och det sägs ju att när de fyller 3 lugnar det ner sig lite. Själv läker jag fortfarande. Visst gör det ont ibland men jag har lärt mig leva med det och det blir ju ändå bättre för varje dag som går.

Mycket mer än så har inte hänt i mitt liv så jag rundar av här nu för denna gången!

Jag får nog byta namn till Sjukdomsbloggen tror jag bestämt. Inatt vaknade vi av att sessan kräktes. Det var ju svärmor som tog hand om det eftersom hon sover inne på sessans rum. Maken och jag visste inte att hon kräktes förrän imorse när vi vart informerade om det. Hon fick sig iallafall en flaska välling imorse men den kom ju upp så tösabiten fick stanna hemma med farmor idag. Tack och lov har hon inte kräkts någe mer. Nu hoppas vi på att natten blir lugn också. Farmor kommer ha henne hemma imorgon också. (Tackar och bugar ödmjukast för att vi slipper vabba) Både maken och jag har mega mycket att göra på jobbet just nu.

Annars då? Jag har fortfarande ont. Det är jobbigt att ha bh på sig tex. Vanlig byxor funkar inte en hel dag ännu. Men det blir ju bättre för varje dag som går. Smärtorna jag har kommer jag att ha upp till ett år tydligen. På jobbet är det skit kul. Det är så härligt att vara tillbaka. Grabbarna var så glada när dom såg mig att dom alla kom ut från mötet de satt i och kramade om mig och välkomnade mig tillbaka! Snacka om att känna sig uppskattad =) Jag har förstås as mycket att göra efter tre veckor borta men det är bara kul.

Någonting härligt som hände oss idag var att vi var på banken maken och jag för att kolla om vi kunde skriva om våra lån och det kunde vi ju. Vi köpte ju vårt hus så billigt så idag vart vi av med både topplån och billån + att vi lånade lite för den kommande duschrum/tvättrums renoveringen. Allt detta resulterade i att vi minskar vår månadskostnad med 3000 kronor. Underbart! Bästa tänkbara bröllopspresenten =) Vi firar 5-årig bröllopsdag den 30/11 så de här goda nyheterna kom perfekt!

Nu så är den arma gallblåsan borta! Men inte var det någon lätt resa inte. En "rutinoperation" som vanligtvis tar ca 1 timme och hemfärd dagen efter blev för mig 3 timmar under kniven, jag låg sövd i 6 timmar och det vart totalt 1½ vecka som jag låg på sjukan!

Allt började med ett vanligt gallanfall som jag ju haft tidigare. Vanligtvis lägger sig smärtan efter ca 6 timmar men denna gången gjorde det inte det. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och de sa åt mig att åka in till ett av sjukhusen i stan. Sagt och gjort. Jag räknade nog lite med operation så jag tog med mig tidningar och tandborste. Det gick fort på akuten och det bestämdes snabbt att jag skulle bli inlagd för gallblåsan var inflamerad. Allt detta händer på söndagen. På tisdag kommer kirurgerna och pratar med mig och säger att inflamationen gått ner så att imorgon eller på torsdag blir det operation. Onsdagen gick utan att jag vart hämtad och jag fick t.o.m äta flytand kost på kvällen! MUMS!

Så kommer torsdagen - dagen D - Helt plötsligt på förmiddagen säger det att nu är det dags. En kvart senare blir jag nerrullad till op. Där gör dom de vanliga förberedelserna och sen kommer en operationsläkare samt opsköterska och kör in mig till operationssalen. Väl där får jag värsta termostrumporna på mig och ett varmt täcke. Narkosläkaren kommer in och säger hej och konstaterar att jag är den perfekta kandidaten som aldrig blivit sövd tidigare, jag röker inte och har inga allergier som stör deras arbete *asg* Jag får en "cocktail" och blir snurrig i huvudet och kort därefter somnar jag. När jag vaknar upp har det gått måååååånga timmar. Klockan är redan kväll och det börja så smått gå upp för mig att allt inte kan ha gått rätt till. Jag får senare veta att operationen tagit lite över 3 timmar och att jag legat nersövd i sex timmar. Gallblåsan hade de tagit bort och de ca 300 vita stenarna som i den! När de höll på upptäckte de att jag var anatomiskt annorlunda. Som vanligt så kan ju inte jag vara som alla andra *asg* Det knepigaste hade varit att gallgångarna satt felvända. Pga detta var de tvungna att köra ner en kamera i halsen på mig och vidga gångarna både i tolvfingertarmen och bukspottkörteln. Det var när de hade gjort detta som de trodde att de kanske lyckats göra hål i tolvfingertarmen! Om så var fallet skulle det vara livshotande. När jag vaknade på uppvaket hade jag en slang i näsan som irriterade livet ur mig. En läkare tillfrågades och jag fick ta bort den [urk vad vidrigt det var], men nu visade det sig att den inte alls skulle ha tagits bort så till mitt stora förtret var jag tvungen att stoppa ner den igen på fredagen. Jag kan ärligt säga att den upplevelsen ligger på min topp 3 lista över det absolut värsta jag någonsin varit med om. För den som är intresserad får man först näsan full med Xylocain salva som ska bedöva och sen matas slangen ner *rys* Sen ligger den där slangen och irriterar kräkreflexen hela j-a tiden. På natten fick jag dricka xylocain salva som skulle bedöva kräkreflexen för jag spydde som en toka hela natten. Att dricka salvan var sjukt vidrgit och aldrig mer att jag gör det kan jag säga, då kräks jag hellre!

På lördagen kom maken och hälsade på utan barnen och jag bara grät för jag saknade dem så mycket. Eftersom jag hade slang i näsan och kateter och dropp samt dränage på magen ville jag INTE att barnen skulle komma dit och se det. Mormor var hemma med barnen så att maken kunde komma och besöka mig. På söndagen fick jag så veta att jag skulle bli av med slangen! Vilken lycka! Jag ringde genast hem och bad dem alla att komma och hälsa på. Det var underbart att få träffa barnen igen, bästa medicinen!

På söndagen bestod kosten av dropp + 1 glas vatten. På måndagen var det dropp samt 1 liter klara drycker. På tisdagen fick jag börja äta mat igen och frukosten tog mig en timme att stoppa i mig, 1 macka + 1 kopp te *haha*. Hade väl tänkt köra flytande kost till lunchen men så visade det sig att det var fisk och då beslutade jag mig för att prova äta "riktig" mat. Det var super gott men så läskigt. Magen som fastat i 9 dagar levde rövare utan dess like. Men nu äter jag glatt igen och får bara lite ont när jag äter något nytt.

Hela den här händelsen har iallafall fört med sig det goda att jag äter ju helt annorlunda nu. Portionerna är mycket mindre än tidigare och jag ser ju till att äta varannan timme nu så att jag inte blir så där jätte hungrig. Det funkar riktigt bra och snasket har jag hållit mig ifrån. Visst har jag smakat godis *mums* men nuförtiden skulle jag inte orka äta så mycket gott som jag gjorde tidigare =) Nu gäller det bara att komma igång med motionen igen. Det kommer nog ta lite tid, för igår skulle jag tillbaka till jsukhuset för magnetröntgen och då passade jag på att gå till tåget och så från tåget till sjukan och idag känns det kan jag säga. Magen ömmar idag och jag har t.o.m lite träningsvärk i benvecken.

Nåja så är det med den historien. Nu är jag sjukskriven denna veckan och nästa vecka mjukstartar jag med kortare dagar. Det är skönt att vara hemma igen iallafall!