Ja jag vet inte riktigt vad jag ska kalla J! Han är min ultimata partner helt enkelt! Och varför är jag då inte gift eller ens ihop med honom kanske det är någon som undrar. Jo det är bara så att det funkar inte helt enkelt! J och jag är känslomässigt så otroligt synkade att det är skrämmande. Vi tänker lika och alltför ofta behöver inga ord växlas mellan oss för vi vet vad den andra tänker. Det läskiga är att det är så fast vi inte pratats vid på ett tag. Som nu, det var flera månader sen sist men likväl så fanns samkörigheten där! *Spoooooky* Jag måste tillägga att vi har varit ihop en gång i världen. Det var en fantastisk tid men även skitjobbig. Sen bor han "Over there" och jag vill inte flytta dit helt enkelt. Jag har provat på att bo i staterna och näääää tack.

Nu är det några som undrar över min make. Honom ÄLSKAR jag with all my heart and soul! Om han vill ha mig kvar kommer jag inte vika en tum från hans sida så länge jag lever. Det klickade mellan oss direkt när vi träffades. Tredje gången vi sågs frågade jag honom om han skulle vänta länge till med att kyssa mig och på den vägen är det. Efter bara fyra dagar ihop började vi prata om giftermål och 6 månader senare gifte vi oss =) I år har vi varit gifta i 5 år och är mer kära i varandra nu än då! Jag måste tillägga att vi aldrig bråkat heller! Visst har vi varit irriterade på varandra i omgångar men vi har aldrig höjt rösten åt varandra. Förhållandet jag hade innan maken var riktigt "bråkigt och skrikigt" och jag pallar inte med sånt. Jag kan inte ha det på det viset. Jag är ingen bråkare helt enkelt. Det var lika för maken. Så vi har det så lugnt och skönt här hemma hos oss och ingen av oss saknar bråkandet.

Men så J då. Vi avslutade visserligen förhållandet, men har ändå båda dragits tillbaka till varandra hela tiden. Nu är det mest han som dragits tillbaka till mig. Han mår rätt dåligt för att det tog slut mellan oss och tycker att han gjorde världens största misstag när han släppte mig. Men det var så det behövde bli. Och ja J är mitt livs kärlek. Men det betyder inte att jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Jag trivs rätt bra med att ha honom som en extra krydda i mitt liv *skratt*. Det är skönt att ha blivit älskad så som han älskade/älskar mig. J kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, men jag misstänker att vi inte hade klarat av att vara ihop i det långa loppet.

För er som undrar så ja min make vet om J. Min make läser även min blogg. Maken vet att det är honom jag älskar! Jag skulle aldrig gift mig med honom om inte jag hade tänkt spendera resten av mitt liv med honom. Tar det slut mellan oss kommer jag nämligen inte gifta om mig. Det är en once in a lifetime upplevelse för mig. Det är ungefär som att gifta sig i kritvit klänning när man inte är oskuld, skulle heller aldrig falla mig in. Vissa traditioner håller jag hårt på *asg*

Kramis på er alla ni som läst (och som nu tycker jag är helt kokkobello )

(Nu A har jag äntligen skrivit om det. Kram på dig gumman. Vi höres snart)